Jump to content

Elektronisk ALS RB


Scipio
 Share

Recommended Posts

Nej det är inte första april, tydligen är det på gång nu.

 

eASLRB Proofing: Phase 1

 

 

I need some meticulous ASL wordy-nerdy-type volunteers to commence Phase 1 of proofing for the electronic ASL Rule Book.

 

This will consist of straight text proofing; for Phase 1 we are _not_ addressing the eASLRB's functionality directly. Files will be doled out one chapter at a time to help make the task a little less daunting.

 

Please email me directly at chas.argent _at_ gmail.com if you can help, and thanks in advance!

 

http://talk.consimworld.com/WebX?14@@.ee6d502/97809

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Melvin du kan ju höra av dig till Chas:-) Fast var försiktig så att MMP inte burar in dig. Det här kanske är en fälla avsedd för dig?

http://youtu.be/D7OsPKk2nZs

 

Lyssna och lär dig mer om MMP och dess översitteri-såsom-Rövarkungar.

 

Texten är underskön abstrakt och målande såväl som ASL.

 

 

"rövarkungen sa till mig, vid sängen sent en natt

du ligger ju där ensam, sök din egen skatt

men jag är ju så liten, och världen den är stor

då sa rövarkungen, den är större än du tror

 

vad menar du med det sa jag, under min tunga filt

kan jag resa mig ur sängen, och göra vad jag vill

då drog rövarkungen sitt långa skarpa svärd

stig upp din lilla myra, och visa vad du är värd

 

och svärdet sken och blixtrade, av silver och av guld

rövarkungen skrattade, du dig skall jag slå omkull

du dumma lilla slav, du snusar på din bädd

du är så snäll och blåögd, och skräckslagen och rädd

 

nu ska jag lära dig nånting, som du har nytta av

ta följ med mig på en resa, på rövarkungens hav

där styr jag alla vindar, jag krossar alla skepp

som vågar styra motsols, eller pröva på några knep

 

men snälle rövarkung, sa jag och tänkte på min mor

jag kan väl inte resa, utan några skor

då högg han sönder sängen, i ett enda väldigt slag

min resa den är skoningslös, utan mildra drag

 

från spillrorna av sängen, kröp jag skamset fram

här gavs ju inte nån pardon, och ingen tryggad hand

rövarkungen vrålade, skrattade och skrek

nu seglar vi på vågor av styrka och av svek

 

och hemska var dom scener, som jag nu fick se

vår båt gled genom blod och eld, och över väl och ve

och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå

rövarkungen hånlog, se och smaka på

 

och alla hade flaggor, av mörken terrierlen

dom hurrade och viftade, men bara månen sken

jag var nog lite rädd, på rövarkungens strand

han viskade ur mungipan, jag har dom i min hand

 

vi hade kommit till en ö, så svart och klädd i sot

där hade aldrig något träd, nånsin slagit rot

jag såg en skara människor, så bleka och så grå

rövarkungen hånlog och sa, här kommer mina får

 

och nu så fick jag se, rövarkungens ö

där ingen kunde leva, och alla ville dö

och fåglarna sa jag så tyst, han började att le

där rövarkungen lever, kan ingen flyga mer

 

där hade man en slags MMP-fabrik, som ville allas väl

man tillverkade penningar, ur människornas själ

den slet man ut ur kroppen, med hyrda bödlas hjälp

rövarkungen gäspade, dö eller sälj

 

och där satt alla gamla, på ett ensligt litet skär

eller sattes ut i havet, på sin allra sista färd

och där såg man många unga, på hopplöshetens strand

dom gick och samlade på snäckor, som föll ur deras hand

 

och över hela ön, blixtrade hans svärd

skräcken den var delad, och ingen mera värld

ja jag sa till rövarkungen, här är så mörkt och kallt

han gick och stampade i marken, min eld är mer än allt

 

han sa jag samlar guld, och inget ont i det

min vilja är mitt svärd, och det kan alla se

jag ger arbete åt alla, om jag skulle dö

då börjar havet svalla, och ön går upp i rök

 

han dansade, och skrattade, han lekte med sitt svärd

nu hugger jag dig mitt itu, du dumma snälla värld

vad ska ni göra utan mig, och styrkan i min arm

förutan mig, så vore ni, en potta full av sand

 

så smög jag bort från stranden, och månens silversken

jag smög från rövarkungen, och vinden tjöt och ven

jag hittade en båt, och jag lade ut från land

sakta flöt jag ut långt bort, från rövarkungens strand

 

jag känner mig så frusen, så liten och så rädd

jag längtade till ljuset, och värmen i min bädd

och havets svarta yta, under månens sken

fanns ingen annan människa, så långt jag kunde se

 

jag var den sista människan, på detta tomma hav

och rövarvinden ven, under många sjömäns grav

men när jag var som ensammast, och allt var dött och grått

hördes plasket av en åra, såg jag skymten av en annan båt

 

"

Edited by CTABKA
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
 Share

×
×
  • Create New...