Henrik

Skulle tro att de stackars pastaätarna ligger lite risigt till. Dock är nog inte loppet helt kört. Om man börjar med gruppen i vetefältet så skulle jag förflytta den genom vetefältet till V8. Om den överlever elden från W6 så kan den flyttas ut i W9 under adv. Den ensamma sq i S3 flyttas till CX till V2 för att hindra sub.fire från grekerna - i detta tidiga läge verkar det otroligt att greken vågar skjuta på honom med sin grupp i W4 så han borde nå fram oskadad. Den italienska gruppen i T1 förflyttas sedan modigt, en och en, till Y2. (Ledaren utan cx och sq med) Här kanske greken vågar skjuta, men det är också möjligt att han låter bli. V0 sq:den springer nu heroiskt vidare mot friheten, dvs diagonalt mot Z2. Här är det möjligt att ha biter i gräset men det handlar egentligen bara om ett enda skott, dvs en 4-2, vilket i snitt resulterar i en 1MC vilket den klene italienaren faktiskt kan klara. (inte troligt men han kan) Kvar har vi då gruppen i X0. Om greken skjutit så är det naturligtvis bara att springa mot den hägrande kanten om inte så gäller samma problematik som för sq i V0. Fördelen är att här finns en ledare med möjlighet till rally. Om skottet faller så gör det antagligen det i Y1, vilket innebär att rallypoint blir skogen bredvid. Detta lämnar, efter adv, italienaren med följande: En grupp i X8, en ensam sq i U3, en 1/2 sq och ledare i Z2, en sq i AA3 och en sq och ledare Z0, då sq:en med viss sannolikhet drog på sig elden och bröt. Om nu italienaren haft lite flyt så har han klarat sig undan skador och har redan plockat ut gruppen i X0 vilket innebär att han måste få ut ytterligare 7p. Med de positioner som ovan beskrivits finns det en ganska god chans att klara detta. Det hela handlar mkt om att klara två 4-2:or. En första rundan och en andra. Taktiken italienaren måste leva efter är att tvinga greken att hålla sina skott till sista stund, för även om greken är överlägsen i eldkraft så har han inte så många skott att skjuta på den undflyende italienaren. Jag skulle uppskatta italienarens chanser till någonstans mellan 30 och 40%. Man kan säkert finslipa taktiken ytterligare, men överlag är det så jag skulle ha gjort.

Om man tittar i "adv. seq. of play" så kommer sewer-emergence slaget under fasen 3.4 (End of ITS MPh), dvs. efter själva movement fasen, så om jag fattar det rätt borde enheten i sewer endast utsättas för eld under DF. Men det känns trots detta lite luddigt. Henke

Det är klart att alla trupper kan vara en utmaning att spela, men finnarna med sin self-rally, moral osv. är ruskigt solida. Men självklart handlar det om scenariodesignen....... partisaner mot fanatiska SS kan vara intressant, förutsatt att scenariot är tillräckligt välgenomtänkt. Vilka ska italienarna slåss mot? Greker kanske?

Måste nog säga att Finnar, US-Marine och SS är tråkigast. Eller jag är nog lite kluven, visst är det kul med elittrupper, men alla tre känns lite för solida. Kanske borde jag räkna hit britter också, men av någon anledning får jag bara stryk när jag spelar med dem.

Ja, du Patrik. Nu tror jag att det är dax att avsluta denna diskussion innan den blir riktigt otrevlig. Jag påstod aldrig att du ljuger, du uppfattar det så och det får stå för dig. Om du uppfattat det som att jag är sarkastisk och tramsig så är det tråkigt. Personligen tycker jag inte det hör till god ton att kalla någon för dylika ting. Då skulle jag kalla dig en massa saker, men det känns otrevligt. Om jag skulle säga vad jag personligen tycker om dina argument så skulle det hela urarta till en pajkastning lik den som fördes tidigare kring ämnet.

Ja, jag är rätt så säker på att jag i högre grad än normalt går min egen väg. Det baseras på att jag genom hela mitt liv har hamnat i än den ena och än den andra situationen när jag bevisligen har givit blanka katten i vad andra tycker och i stället vågat stå för det jag själv tycker och tror på. Det är jobbigt. Jävligt jobbigt. Mänskligheten som grupp verkar lida av allvarliga störningar när de ser någon som inte faller för grupptrycket. Ungefär som du reagerar: du blir irriterad för att jag hävdar att man kan tänka själv. Man får utstå mycket skit. Det spelar komiskt nog ingen roll vem som har rätt eller fel - om man sticker ut så blir man impopulär hur duktig man än är eller hur rätt man än har. Så, OK - jag är kaxig nog att konstatera fakta. Varför är det något som du skulle irritera dig på? Är det det faktum att jag inte nickar med i påståendet om att "alla påverkas av sociala normer" som stör? Är det det att du inte tror på att en människa kan vara självständig eftersom du inte kan föreställa dig det? Tror du att jag ljuger? Varför? Till att börja med är det ett felslut att utgå fråm sig själv som måttstock, vilket du gör. Det enda som kan beläggas med att utgår från det egna jaget, är att man själv är si eller så. Huruvida du är en oerhört stark människa, som hela tiden kan stå för dina handlingar, ta konsekvenserna av dem och vara medveten om vad som styr ditt handlande, är egentligen ganska så ointressant. (om nu så är fallet så: hurra!! Du är ett unikum Patrik och borde belönas på något vis.) Poängen, som du inte verkar vill ta till dig, är att människan i allmänhet inte fungerar som så. Jag kan också hävad att jag lever på ett eller annat sätt - vilket blir lika ointressant. Skaffa barn? I mina ögon är det lika mycket "social norm" som att pissa, äta och sova - d.v.s. inte alls. Arbeta? Det är väl så gott som helt och hållet ett praktiskt arrangemang och ingen norm? Normen i dagens samhälle är väl snarare att inte arbeta? 1. Att skaffa barn är ett beslut man tar - vilket utan tvekan är påverkat av normerna kring familjen - att äta, sova osv. är tyvärr ting som vi inte kan välja bort. (visst vi kan välja bort dem men detta val innebär döden.) 2. Arbete: Är du arbetslös så är detta socialt stigmatiserande! Varför? Jo för att samhällsnormen är att vi ska arbeta och göra rätt för oss. Att inte arbeta är inte en samhällsnorm. Det är möjligtvis önskan om att vara ekonomiskt obeoende. Allt är inte styrt av sociala normer, men, och detta är naturtligtvis endast min personliga åsikt, att tro att man i varje beslut kan frigöra sig från de normer som styr vårt samhälle är att lura sig själv. Självklart skall man reflektera över sitt beteende, min personliga åsikt är att detta är ett måste, men att ta steget därifrån till att tro att man kan leva i sann existentialistisk anda är bedrägligt. Det är också intressant att du säger "framför allt social stigmata". Du tror alltså att sociala normer är det främsta skälet att inte mörda? Jag håller inte alls med om det! Du hänvisade tidigare till ett socialt experiment, där människor torterat en docka. Om jag minns rätt är det ett experiment som går ut på att en rad försökspersoner får bestämma graden av ström som en fastspänd människa skall utsättas för. Den fastspände i försöket är en skådesspelare som ska simulera smärtan som graden av ström innebär. Försökspersonerna blev efter ett tag informerade om att experimentet var anonymt och att inga straff stod att vänta. Effekten blev att många i försöksgruppen ökade strömmen till en dödlig dos. Så i viss mån kan man nog hävda att det är de sociala normerna som hindrar oss från att mörda. Till sist ska jag försöka lyda din uppmaning och förtydliga mitt resonemang. Socialnormer styr i många fall vårt handlande, oftast är vi inte ens medvetna om dem. Detta innebär dock inte att man inte kan göra sig medveten om dem och agera utifrån denna medvetenhet. Tragiskt nog, vilket vi verkar vara överrens om, så handlar ofta människor utan att reflektera och i många fall så är folk medvetna om vad som styr dem men handlar likt förbannat utefter normen. Det är detta jag tror att du kallar; att falla för grupptrycket. Jag irriterar mig inte det minsta på tanken att människan kan tänka själv eller att hon är herre över sina handlingar. Jag tror dock att det i mångt och mycket är en utopi, vilket dagligen bevisas av människans handlande. Och att vi skulle straffa de stackare som inte kan tänka själva betackar jag mig för, är oförmågan inte straff nog? Jag vill väldigt gärna hålla med dig om att människan kan tänka själv och att vi kan ta ansvar för våra handligar - men tyvärr tror jag inte att det är så i allmänhet. Oftast tar människan inte ansvar för sina handlingar.

Jag förstår att du blir irriterad av att jag jämställer dig, i din ögon, med andra människor. Men i din strävan att stärka din egen tes går du till extremer: Om jag resonerar på samma sätt så kan jag ju hävda att alla människor är våldsverkare. Om inte annat så har du säkert tagit livet av kvalster och insekter. Att den definitionen av "våldsverkare" helt slätar över skillnaderna mellan dig och Pot Pol, Hitler eller Staling är ju olyckligt, men - kom ihåg att vi alla är lika goda kålsupare, för vi är ju våldsverkare allihop! Min poäng är fortfarande att vi, och då menar jag alla människor, är styrda av sociala normer. Att vissa, så som infantila amerikanska fångvaktare, är så styrda av sitt verkningsområdes normer, att de begår massa hemskheter det är beklagligt. Men man behöver inte ta så extrema exempel. Exempelvis att gifta sig, inte för att det är något fel med det, är att uppfylla en socialnorm, att skaffa barn och att arbeta är också detta att uppfylla sociala normer - det handlar inte om att gömma sig bakom en uppsättning av normer - det handlar om att inse att de är en immanet del av vår vardag och vårt tänkande. Att följa sociala mönster behöver inte vara fel, men visst måste vi försöka vara medvetna om dem. Ett sätt att komma fram till detta på egen hand är genom att ha empati. När man förstår att "det här skadar andra människor" så reagerar man och uppfattar det negativt och tycker att det är dåligt. Det har inget med sociala värderingar att göra, men det har med värderingen "jag respekterar andra, och vill inte skada dem i onödan" att göra. Var tror du att du har fått din uppfattning om empati ifrån, är den nedärvd eller? Eller kan det vara så att någon, någon gång sagt till dig att det är dumt att slå andra. Om det inte hade varit belagt med straff och framför allt social stigmata att mörda, så skulle människan antagligen i högre grad mörda varandra. Ett bra exempel på detta är situationer där människor är "befriade" från sina vanliga normer, så som under krig, där människan bevisligen begått och begår massor av mord, våldtäckter osv. Självklart är inte frånvaron av normala normer den enda orsaken till dylikt beteende men den är utan tvekan starkt bidragande. (ett bra och läsvärt exempel, som förvisso är fiktivt, är Conrads "Heart of Darkness") Tycker du att det är OK om jag klassificerar dig som "våldsverkare"? Absolut, om du tycker att det stärker din tes, så varsågod! Och jag kan ju egentligen inte motsäga dig, för visst har jag begått våld på andra levande varelser någon gång, i likhet med alla andra. Allt är ju en frågan om definition. Avslutningsvis så känns det som vi talar lite förbi varandra. Du vill absolut hävda din och andras förmåga att tänka själva och att vara ansvariga för sin handlingar, och ser mitt resonemang som lite förolämpande. Jag i i min tur försöker hävda att det till stor del är sociala normer som formar vår bild av verkligheten och således färgar våra handlingar. Min irritation står i att du bestämt hävdar din speciella särställning och att du inte skulle göra si eller så. Och det är ju bra, om vi hade hållit oss till grundfrågan om kvinnor i ASL-hobbyn. Men eftersom diskussionen gått något utanför denna fråga, för att mera handla om vi är styrda av normer eller om vi kan handla fritt, så känns det ganska ointressant huruvida du som enskild individ handlar på ett eller annat sätt. Och, nej jag blir inte förolämpad eller egentligen speciellt irriterad, snarare tycker jag det är roande med en debatt som denna.

"Du är uppvuxen i ett kristet samhälle med kristna värderingar, så du är åtminstonde delvis kristen vare sig du vill det eller inte." Ja, alldeles riktigt. Vad tror du att du fått värderingarna kring stöld, mord, otrohet osv. ifrån. Tanken att vi är styrda av sociala normer är inte det samma som att vi inte har egen fri vilja, självklart kan man välja att, som du säger, ignorera dessa. Att säga som du gör är också bedrägligt, eftersom det antyder att vi alla "styrs" lika mycket av sociala normer - och det förkastar jag med bestämdhet! Jag påstod aldrig att alla är lika styrda av de sociala normerna. Det som är bedrägligt är att tro att man helt och fullt kan frigöra sig från dem, de flesta av dem är vi inte ens medvetna om. Ditt förhållningssätt gränsar till existentialism, och förvisso är det en eggande tanke, men tyvärr är det omöjligt att helt vara sin egen herre. Visst kanske jag styrs av dem på vissa områden, men den dag jag styrs av dem i sådan grad att jag torterar andra bara för att vara en lydig vovve som får beröm så hoppas jag att någon har barmhärtigheten att göra plågan kort meddelst nackskott. Ta inte i så du spricker nu. Det måste nog till lite andra omständigheter än sociala normer för att det ska gå så långt.

Sorgligt men troligen sant: - Sprid ett rykte om att Brad Pitt & Ricky Martin spelar ASL. - Rosa brickor med blommor på. - Låt båda spelarna vinna. Alltid. - Se till att inga killar spelar ASL, så att tjejerna slipper känna sig besvärade. Jag antar att du är ironisk. Självklart har du rätt gällande intresse och förhållningsätt. Är någon intresserad av ASL så ska naturligtvis inte könet göra någon som helst skillnad. Och jag är medveten om att mitt resonemang kring stallet är stereotyp, men poängen är fortfarande att olika sociala sfärer har olika sociala normer och regler. Således attraherar olika sysselsättningar olika typer av människor. Min egen ståndpunkt liknar egentligen din, dvs. att så länge någon är trevlig och tycker att det är kul att spela ASL så "fine". Men vi ska vara på det klara med en sak; alla styrs vi av de sociala normerna, varken vi vill det eller inte. Om vi vill ändra på dessa normer är egentligen en annan fråga. Om det däremot dök upp någon som verkade uppenbart besvärad och som satte näsan i vädret för att markera avsky mot ett gäng killar som inte har duschat på ett par dagar... Mmm. Ja, om du luktar, så är jag nog en "mys" infiltratör.

Intressant att en dylik fråga överhuvudtaget diskuteras! Dock känns det som om ni har tappat fokus en aning. Huruvida det är miljö eller arv som styr människors handlingar och val av hobby är i egentlig mening ganska ointressant. Frågor som däremot är av intresse är - Kan man ändra redan invanda mönster? (miljöbetingade eller genetiska) Vill vi det? Och i så fall hur gör vi? Att kvinnor inte spelar ASL har troligtvis att göra med att det redan är en mansdominerad hobby, vilket innebär att den framstår som bunden vid en rad mönster. På samma sätt uppfattas en rad hobbies som kvinnliga för att de redan är bundna till vissa mönster. Det krävs ofta en stark anledning att ge sig in på ett socialt område som är dominerat av traditioner och mönster som man inte är bekant med. Som exempel kan man som man pröva att bege sig till ett stall. Med all sannolikhet kommer en känsla av utanförskap att infinna sig, denna genereras naturligtvis inte bara av kvinnornas attityd, utan skapas även av den förförståelse som vi män har kring den givna sfären. På samma sätt förhåller det sig gällande mansdominerande hobbies, de är styrda av mönster vilka vi själva som utövare knappt är medvetna om, men som är mycket uppenbara för den som inkräktar. (användningen av ordet inkräktar skall inte tolkas som att jag inte vill se några kvinnliga aslspelare, oberoende av kön. Märkväl att kön är det biologiskt givna och genus är det socialtbetingade.) Dylika situationer är naturligtvis inte endast könsbundna utan förekommer även inom de olika könsbundna sfärerna. En sfärs uppsättning av normer kanske inte alls fungerar i en annan sfär, ex.vis använder vi oftast en norm privat och en offentligt. Men för att runda av så handlar det om viljan att se och möjligtvis bryta mönster som vi skapat kring vår hobby, detta sagt under förutsättning att vi vill se fler kvinnor delta i den, vilket är en helt annan diskussion. Och kom nu inte med argument som att: vi visst skulle tycka att det var "jättemysigt" om det plötsligt dök upp ett gäng tjejer i lokalen där vi spelar. Antagligen skulle ni, precis som jag tycka att det var lite besvärligt, just av den anledningen att de inte är medvetna om de gällande normerna. Men som sagt en stor eloge till de inblandade i diskussion, jag har följt den med stort nöje. Henrik